Jag överlevde! Det kändes bra att vara hemma, men direkt efter 20 timmars sömn plus 1 timmes dusch längtade jag redan tillbaka! Friheten liksom, att kunna sitta uppe från solnedgången till soluppgången och sedan sova en stund. Träffa nya människor. Jag fick se min man Bob, förstog det inte och förstår det inte än. The strokes dom var fina, riktigt fina med flera! Nu ska jag packa om min stora väska för att sedan bege mig till Italien med mina finaste Josefin och Therese!
PEACE!
Saknar dig min fina hippie! Du borde skriva mer sen på bloggen! :) /Nina
SvaraRadera