Idag ska jag äntligen få åka hem till Stockholm. Jag ligger i sängen och borde börja packa med istället ligger jag och lyssnar på musik och vill leva på 70 - talet.
Jag får lite attacker ibland då jag blir så himla frustrerad. Frustrerad över att jag inte lever 1969. Jag måste sluta titta på bilder och filmer som utspelar sig under den tiden för det gör mig bara ännu mer deprimerad, jag kollade på Almost Famous igår och nu är jag bara deppig... Allt är så tråkigt på något sätt nu för tiden, allt ska alltid vara så himla fint och perfekt. Jag gillar inte perfekt, jag gillar flaws.
Argghh. Aja. Jag är glad att musiken lever kvar iallafall så jag kan stänga in mig & bara lyssna. Det blir inte heller bättre av att skolan börjar imorgon. Men men, what to do! Mitt motto är ju: Don't worry, be happy så jag får göra det bästa av situationen helt enkelt.
Jag får lite attacker ibland då jag blir så himla frustrerad. Frustrerad över att jag inte lever 1969. Jag måste sluta titta på bilder och filmer som utspelar sig under den tiden för det gör mig bara ännu mer deprimerad, jag kollade på Almost Famous igår och nu är jag bara deppig... Allt är så tråkigt på något sätt nu för tiden, allt ska alltid vara så himla fint och perfekt. Jag gillar inte perfekt, jag gillar flaws.
Argghh. Aja. Jag är glad att musiken lever kvar iallafall så jag kan stänga in mig & bara lyssna. Det blir inte heller bättre av att skolan börjar imorgon. Men men, what to do! Mitt motto är ju: Don't worry, be happy så jag får göra det bästa av situationen helt enkelt.
Den här bilden förklarar allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar